Inledning
Jag var på väg ut från duschen i samma veva som han kom hem. "Är du inte riktigt klok, du kan ju inte duscha när inte jag är hemma tänk om någon skulle se dig genom fönstret.

"Vem har du pratat med när inte jag var hemma? " " Vem har du träffat?" Vanliga frågor med samma gamla svar, ingen. Hela 6 år i mörker isolerad från omgivningen. Skulle jag någon gång komma ur detta eller skulle jag ge upp?

Februari 2008. Det var ganska kallt ute denna dagen, jag gick in på skolgården in mot skolan. Där såg jag en kille som jag aldrig hade sett tidigare, han var så snygg. Jag frågade en vän till mig om han visste vem det var, det visste han för det visade sig vara mitt exs bror. Jag skulle alltså kunna fixa hans nummer utan problem vilket jag gjorde, det ledde till att vi så småningom blev tillsammans och jag var så glad.

Jag började umgås med honom och några av hans vänner mycket. En dag i matsalen såg jag en annan kille (som idag är min man ) När jag såg honom var det som att hela matsalen lös upp och jag såg bara honom, han var så otroligt vacker. Det visade sig att det var en av min killes vänner som redan är upptagen med en tjej. Aldrig släppte jag mina tankar på honom, vi blev bästa vänner och jag började alltid dagen med att de honom en stor varm kram.

Vi umgicks i skolan varje dag tills jag slutade gymnasiet, då tappade vi all kontakt för det var då jag flyttade ihop med min kille och ett rent helvete skulle börja.

" Vakna jag är hungrig " hördes det från vardagsrummet klockan var 2 mitt i natten själv befann jag mig i sovrummet. Jag gick ut i köket och började laga mat, jag hade två val antingen det eller att han skulle slå eller hota mig.

Det blev morgon och jag skulle på en jobbkurs. Innan jag gick sa han " kolla så ingen tittar på dig" "prata inte med någon" under tiden jag var där hade han försökt ringa till mig så när jag kom hem fick jag utskällning för att jag inte hade svarat. "Erkänn att du har varit otrogen din lilla hora" skrek han. Jag gick in på toaletten och läste dörren, jag grät. När jag kom ut igen var allt som "vanligt"

Dagen därpå blev jag kallad till en jobbintervju som han inte ville att jag skulle gå på. "Så fan heller att du ska sa han och knuffade mig hårt in i väggen. Jag stukade handen och därmed stannade jag hemma.

Samma dag hade jag tvättid, han gick med ner men inte för att hjälpa till utan för att kolla så att jag inte mötte någon. På väg ner mötte vi en granne som sa hej, jag hälsade tillbaka. På grund av det gav han mig en örfil när vi var inne i tvättstugan.

Det blev helg och han hade fått för sig att jag hade varit otrogen. "Jag såg dig ditt svin" samtidigt som han slängde ner mig mot golvet. Handlöst föll jag och träffade huvudet i bordskanten blodet rann, jag grät. "Fan vad mesig du är" sa han sen gick han och packade. För denna helgen skulle han till sin pappa och jag skulle få några dagar hemma själv, skönt. Bortsett från att jag visste att han någon timme efter han åkt skulle ringa och kontrollera mig om jag var hemma eller om jag hade någon på besök.

Mycket riktigt, telefonen ringde och det var Han. " Du låter konstig, vem är du med " sa han. Jag svarade att jag var själv hemma. Frågorna fortsatte rulla på och samtalet varade i hela 45 minuter.

Efter samtalet tog jag en dusch, jag minns inte när jag duschade själv senast. Jag stod kvar i ca 30 minuter och njöt av tystnaden. Under tiden hade han ringt 3 gånger och skickat 5 sms. Jag ringde upp och berättade att jag bara hade duschat. Han svarade " vad fan har jag sagt om att duscha själv? " Samtalet skulle avslutas och jag pressade fram orden jag älskar dig. Hur skulle jag på riktigt kunna älska en människa som isolerade mig från precis allting?

En relation är inte mer värd för att den gör ont och när man får lida för kärleken. Jag trodde det då, för ju mer vi bråkade och tog oss igenom ju starkare trodde jag kärleken blev. Men det var ingen kärlek överhuvudtaget, kärlek ska inte göra ont, inte på det sättet.

Denna helg passade jag även på att träffa en av de få vänner jag faktiskt hade kvar.

Det blev söndag och han kom hem från sin pappa och i vanlig ordning frågade han ut mig. "Har du varit själv hela tiden ? " "Har du pratat med någon?" Frågorna bara fortsatte.

Senare på kvällen hade Han bråkat med sin mamma i telefon, nån timme senare hade jag missat samtal från hans mamma med ett röstmeddelande. "Du är verkligen ute efter att förstöra vår familj, innan du kom var allt så bra och vi var en familj som alltid höll ihop. Men du har förstört alltihop."

Jag blev väldigt upprörd eftersom inte ett ord av det var sant, jag började tappa tålamodet.

Det blev måndag och Han skulle gå till jobbet. Innan han gick sa han " fan va ful du är jag förstår inte ens att jag är tillsammans med dig" precis innan han gick sa han " tänk på att ha kläder på dig som täcker hela brösten, det linnet du har på dig nu kan du inte ha på dig."

Under dagen fick jag massa sms om vad jag gjorde och om jag var själv osv. När han kom hem stod middagen klar, han åt men jag var inte hungrig.

Den kvällen hade jag tur, det va hockey på TVn, jag tänkte att det betydde att jag slapp ha sex med honom eller ännu värre, suga av honom.

Min tur försvann, för mitt i natten vaknade jag av att han våldtog mig. Jag knuffade bort honom och sa " vad fan håller du på med" Han sparkade då till mig i svanskotan. Tillslut somnade jag rädd och med tårar som rann längs mins kinder.

Dagarna fortsatte på samma sätt under flera år, slag, våldtäkt med mera. En gång sparkade han mig på benen i Hoglands park, folk såg på men sa inget och gick förbi.

Jag orkade inte kämpa mer, jag orkade verkligen inte, jag skrev ett självmordsbrev, kvällen därpå skulle de brevet bli verklighet. Men på kvällen fick jag en vänförfrågan på Facebook, det var från en kille jag saknat under alla år, killen jag hade sett i matsalen tidigare i denna historian.

Det tändes ett ljus i mig, jag kände ett hopp jag aldrig tidigare känt. Skulle han kunna hjälpa mig? Jag gömde brevet och lät bli att utföra det. Vi började träffas tillsammans med min dåvarande kille. Våra blickar möttes och hela världen stannade, vi kunde knappt kolla på varann för det blev bara så genant. Vi började träffas i smyg, vår starka vönskap ledde till att vi blev förälskade.

Jag berättade om min situation och att han skulle få välja att vara vän med Han eller vara tillsammans med mig, han tvekade inte en sekund. Nu skulle vi bara komma på en plan.

Jag gjorde slut med honom, jag tog steget för nu hade jag någon vid min sida som sen skulle backa upp mig. Han blev ledsen och hotade med att ta livet av sig. Jag bad en kompis ringa till hans föräldrar som kom. Jag drog en lögn och sa att jag ringer imorgon för att se om vi kan lösa det. Han trodde mig och åkte med sina föräldrar. En kompis körde mig till min syster i Torsås. Där hämtade han mig mitt i natten, mitt livs kärlek. 6 år har gått och vi har 2 pojkar på 5 och 3 år och väntar tvillingar i oktober, två flickor. Tänk att livet vände, att det blev helt underbart. Nu kan jag slappna av, jag är fri och jag kan äntligen andas ut och leva livet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

???Att ha tråkigt är verkligen en gåva som inte tas tillvara idag. Många föräldrar gör allt för att hela tiden underhålla och hålla våra barn upptagna med något. Vi ger dem mobiler, iPads och spel, många är aldrig hemma utan ska hitta på saker med ba...

Att vara förälder till ett barn med någon form av neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, (NPF) kan vara ett helt annat föräldraskap jämfört med ett ?vanligt? föräldrasskap. Detta samhälle är inte uppbyggt för dessa fantastiska ungar med speciella...

September 2000, Karlskrona En bil kör in på uppfarten till barnhemmet som ligger i Södertälje. Det kom in ett par som skulle hämta mig samt 2 syskon. Vi åkte och jag hade en klump i magen av rädsla. Föreställ er att åka hem med 2 vilt främmand...

Denna kvällen har jag legat och funderat på hur jag klarade skolan. Jag mådde så psykiskt dåligt som man kan må, jag låg långt under vattenytan nere på botten. På mig hade jag massa tunga stenar som gjorde så att jag inte kunde ta mig upp till ytan. ...

Då var denna långhelgen snart slut, ibland går det allt för snabbt. Denna graviditeten är så otroligt lugn än så länge. Jag är i v 24 och har knappt några besvär mer än att det börjar bli lite tungt ? På onsdag ska jag till MVC, inte varit dä...