September 2000, Karlskrona

En bil kör in på uppfarten till barnhemmet som ligger i Södertälje. Det kom in ett par som skulle hämta mig samt 2 syskon.

Vi åkte och jag hade en klump i magen av rädsla. Föreställ er att åka hem med 2 vilt främmande människor, för att sedan bo med dem. De hade sedan tidigare 2 andra fosterbarn.

Min första födelsedag var redan 1 månad efter vi hade flyttat dit, jag fick frukost på sängen och paket. Jag fyllde 10 år och jag minns att jag fick en docka. Detta blev den första födelsedagen jag kom ihåg från min barndom. Åren gick och de första 5 åren var bra, sen började mitt helvete.

Jag hade nyligen börjat i 8:an på Rödebyskolan, mitt busskort hade blivit stulet. Jag fick 2 bussbiljetter av rektorn. När jag kom hem berättade jag och de blev arga och sa " Vi tänker inte köpa ett nyss till dig." Vid detta tillfället bodde vi i Nättraby, jag blev alltså tvungen att cykla från Nättraby till Rödeby för att komma till skolan varje dag.

Vid den här tidpunkten hade vi flyttat till sommarstugan i Nättraby. Jag hade vart iväg hos en vän när de hade valt rum, därmed fick jag ett sovloft med en halvmeter till tak. Precis så litet så att min säng fick plats. Jag fick klättra upp på en stege varje gång jag skulle komma upp till mitt sovrum. De andra hade större rum.

En dag blev jag anklagad för att att ha tagit pengar från ett av barnen som bodde där. (Personen har i efterhand berättat att hen bara sa så för personen inte ville berätta att hen själv använt upp dem. ) "Nu sitter du där tills du har erkänt Emma" Där satt jag i flera timmar, tårarna rann längs mina kinder. De andra barnen hade sagt att det var jag, då var det så. De sa att om jag inte erkänner skulle jag inte få någon middag den kvällen, jag somnade utan mat.

Någon kväll senare när bara fostermamman var hemma hittade hon inte ett kuvert med pengar. Hon fick till mitt rum och sa " jag vet att du har tagit dem, var är dem? " Jag svarade "vad pratar du om" Hon knuffade undan mig och började leta genom mina kläder i garderoben, som stod nedanför mitt rum , sen bland alla mina saker. I samma veva kom fosterpappan hem och frågade vad som hänt, fostermamman berättade. Då sa han " dem gömde jag så inte Emma skulle hitta dem" de lämnade mitt rum, innan de gick sa dem "du har lite att städa här nu, sätt igång."

En kall höstdag skulle fosterföräldrarna iväg, så de skickade ut mig på tomten medan de andra barnen var inne. "Nu stannar du ute tills vi kommer hem, du får inte vara inne när vi inte är hemma." I flera timmar satt jag där ute vilket hände ofta, för jag fick aldrig vara inne om de inte var hemma oavsett väder ute. I deras ögon var jag en tjuv, men jag har egentligen aldrig tagit något i hela mitt liv. De behövde en hackkyckling, det blev jag.

Jag började gymnasiet och allt hemma blev bara värre och värre. En natt vaknade jag med kraftiga magsmärtor i mellangärdet. Jag kunde verken ligga eller sitta ner. Jag knackade på hos fosterföräldrarna in till deras sovrum för att berätta hur ont jag hade. " Gå och lägg dig igen, var inte så mesig."

Jag gick till skolan med mina magsmärtor, väl framme i skolan berättade jag för en vän om mina smärtor, hon gav mig en Omeprazol, en tablett mot magkatarr. Ja för det var första gången min magkatarr bröt ut.

En dag blev jag så trött på allt så jag rymde, jag blev kvar där ett tag hos en vän och hennes familj. Sen blev jag tillbakaflyttad.

" Jag måste härifrån" Det var mitt rop på hjälp till socialen men ingen tog mitt rop på hjälp på allvar. Efter 16 byten av socialsekreterare vågade jag inte längre tro på att få någon hjälp från dem. Jag började istället invänta min 18årsdag. Jag kämpade i skolan, trots att jag mådde psykiskt dåligt och gick ut med 9 VG och resten G. Det var mitt mål, att klara gymnasiet oavsett hur jag mådde för jag visste att det var en viktig del att ha med sig i livet.

18årsdagen kom och jag lämnade familjehemmet bakom mig. Jag gick från barn till vuxen över 1 dag, jag hade inga bra flrut att stå på egna ben. Men det var inget jag tänkte på just då, jag var fri från dem äntligen. Vad jag inte visste var att, nu började livet med ett nytt helvete.

 

Amisa

23 juni 2020 12:32

Tråkigt att du hade en så svår barndom och dessa jobbiga upplevelser från ditt fosterhem! Jag hoppas och tror att det också finns fosterföräldrar som är bra för barnen som tar hand om dom.
Har du människor runt omkring dig som du kan prata med? Det är viktigt att bearbeta det jobbiga som varit, annars kan det spöka för en hela livet.

http://min-inre-vagvisare.bloggagratis.se

Emma Nilsson

23 juni 2020 12:34

Ja, jag har träffat på familjehem som är bra. Har bearbetat allt genom att jag håller på att skriva en självbiografi, det hjälper mycket.:)

 

Göran

23 juni 2020 13:06

Verkligen omskakande läsning. Men fint att livet vände för dig till slut ändå!

http://singelfarsan.bloggplatsen.se

Emma Nilsson

23 juni 2020 13:08

Tack snälla du. ?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

???Att ha tråkigt är verkligen en gåva som inte tas tillvara idag. Många föräldrar gör allt för att hela tiden underhålla och hålla våra barn upptagna med något. Vi ger dem mobiler, iPads och spel, många är aldrig hemma utan ska hitta på saker med ba...

Att vara förälder till ett barn med någon form av neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, (NPF) kan vara ett helt annat föräldraskap jämfört med ett ?vanligt? föräldrasskap. Detta samhälle är inte uppbyggt för dessa fantastiska ungar med speciella...

Inledning Jag var på väg ut från duschen i samma veva som han kom hem. "Är du inte riktigt klok, du kan ju inte duscha när inte jag är hemma tänk om någon skulle se dig genom fönstret. "Vem har du pratat med när inte jag var hemma? " " Vem har d...

Denna kvällen har jag legat och funderat på hur jag klarade skolan. Jag mådde så psykiskt dåligt som man kan må, jag låg långt under vattenytan nere på botten. På mig hade jag massa tunga stenar som gjorde så att jag inte kunde ta mig upp till ytan. ...

Då var denna långhelgen snart slut, ibland går det allt för snabbt. Denna graviditeten är så otroligt lugn än så länge. Jag är i v 24 och har knappt några besvär mer än att det börjar bli lite tungt ? På onsdag ska jag till MVC, inte varit dä...